Christopher Hitchens, 1949–2011

Christopher Hitchens är död. Det vet ni nog vid det här laget. Om inte så är jag ledsen att behöva berätta att han somnade in den 15 december efter att ha levt med cancer i kroppen sedan 2010. Ett naturligt slut menade han själv som givetvis var medveten om att de ca: 15 000 cigarretter han rökte varje år var allt för många för att få uppleva ålderns höst utan en god portion tur.

Trots att många av de åsikter som Hitchens med brittisk elegans propagerade för skiljer sig från de jag själv representerar så tyckte jag aldrig illa om den mannen. Snarare så kände jag en viss beundran för honom. Han var alltid självsäker, han levde som han lärde och han var stor nog att byta åsikt när han kände att motståndarnas argument vägde tyngre. Givetvis gör ingen av dessa egenskaper att jag lägger mig ner och accepterar hans alla åsikter, men när han tidigare i veckan lämnade livet så gjorde han så med min respekt.

Personligen så har mitt intresse för Hitchens i första hand handlat om hans massiva religionskritik. Som bekännande kristen förväntas man möjligtvis ta avstånd från denna kritik men i flera fall så har jag accepterat det han sagt som sanning, kanske inte endast på grund av honom men han har med sina “hitch-slaps” definitivt varit till hjälp när jag skärskådat min tro och den tradition jag ser mig själv som hemmahörande i. Samtidigt så har jag sett ett stort värde i de diskussioner och debatter som han deltagit i eftersom de uppmärksammat flertalet av de politiska svårigheter vi människor oundvikligen lever med. Det faktum att vi bekänner oss till religioner och livsåskådningar som skiljer sig ifrån varandra skapar problem och jag är övertygad om att vi inte kan lösa dessa genom att ignorera varandra. En sådan respons gentemot “den andre” skapar utanförskap och med stor sannolikhet än fler problematiska konflikter. Hellre ser jag att man står upp för sin egen övertygelse och lyssnar till vad andra har att säga för att väga argumenten mot varandra. Kanske inte uteslutande, men ofta, så tycker jag att det var precis vad Hitchens gjorde och för det vill jag tacka honom.

Cheers!

Relaterade texter: Lars Åberg (GP), Jan Söderqvist (SvD), Karin Thurfjell (SvD), Per Ewert, Daniel Nord, George Packer (The New Yorker), Christopher Buckley (The New Yorker), Juli Weiner (Vanity Fair), Bo Sanders (Homebrewed Christianity)